Dagar känns likt veckor
Det jag känner på en dag är det som jag kände då vi hade distans. När du går på morgonen känns det som att det kommer att dröja veckor innan vi ses igen. Under dagen väntar jag på att tiden skall gå och jag känner allt det som jag brukade ha inom mig när du var femtio mil bort. På kvällen blir jag lycklig; då infinner sig känslan av trygghet. Då vet jag att du finns nära. Igen.
Ensamheten har avtagit, dragit sig undan. Han förstod att han har blivit ersatt, delvis.
Att ha distans hade sina krav, sina stunder och många gånger lycka. Dock är det inte en tid som jag saknar, i alla fall inte känslomässigt. Att jag och R äntligen bor tillsammans har jag svårt att förstå, men tydligen är det så det har blivit... Mitt i jobbsökande, nyanställning och flytt glömde jag av att känna efter. Känslomässigt hade jag fortfarande distans och när insikten om förändring slutligen träffade mig slog den ganska hårt. Man kan vara ensam i en tvåsamhet, något jag kände men inte kunde förstå... Dagar känns fortfarande likt veckor, men jag är inte längre lika rädd för att bli lämnad ensam.
Ensam är stark heter det men jag vet inte var sanningen ligger i detta?!
Som du säger kan ensamhet ta sig ut i olika uttryck. Kanske tur det..
Jag är jädrigt dålig på att se positivt på saker och livet. Har aldrig lärt mig det.
Av alla serier måste du se om en? ^^
kramar
du är verkligen duktig på att uttrycka dig!
En underbart vacker text! Dina känslor kommer verkligen fram i den. Måste vara skönt att inte känna rädsla att bli lämnad ensam!
sv: tack, fast helt ärligt, jag vet inte hur provet gick... Men godkänt blev det nog säkert ;)
Kram!
Du skriver alltid så bra Jasmine♥
Fin blogg och tänkvärd text :)
Jag älskar att läsa dina texter. Djup och ofta känner jag igen mig så otroligt mycket.
En konst jag uppenbarligen inte kan. :P Är inte så bra på så många konster alls faktiskt ^^ Jag är inte sådär bra och duktig som andra är.
Du vet ju inte om det finns något som slår den serien om du snöar in dig på den? XD
kramar
Fint skrivet. Så kan det absolut vara. Det gäller verkligen att alltid försöka prata och att stanna upp och ta sig tid på att känna och fundera :-) Gärna tillsammans. Grattis till att ni flyttat ihop nu och att det är på g uppåt! :-) Kramar!
jag älskar hur du skriver, ditt skrivande beundrar jag. jag älskar sättet du kan uttrycka dig på - du har verlkligen talang måste jag säga!!
hur mår du? för du säger att du känner dig ensam även om man har en nära brevid sig, och att känna sig ensam även då man är bland folk är normalt. för jag har själv kännt det, så jag vet ur du menar till viss del. men det jag inte förtår är, hur mår du? är allt bra, trorts ensamheten och så? ångrar du att du flyttat eller är det abar osäkerheten som råkat ta över dessa veckor?<3
Du är så klok du! Ibland måste man ta sig tid att stanna upp och känna efter lite hur man mår och känner inför sin livssituation. Skönt att du fått den tiden nu :)
