Jag minns känslan av otrygghet

19 - juli
Månaderna på caféet är bara minnen, men den huvudsakliga känslan av otrygghet gör sig påmind då och då och det skrämmer mig. Tiden på caféet bröt ner mig dag för dag och först efteråt - det gick nog inte mer än en vecka - insåg jag hur illa det kunde ha gått. Känslan som minnena ger mig vill jag skaka av mig - och jag gör det gång på gång. Det jag minns är otrygghet, kravet att hela tiden finnas till hands, falska leenden, slitsamt arbete, obefintlig tacksamhet, idiotförklarande av inte bara mig som anställd utan också av mig som person, pressen att alltid vara till lags, viljan men också oförmågan att ge gästerna bästa servicen, tillsägelser utan grund, rädslan för ytterligare en utskällning... Där finns mycket i minnet som skrämmer mig. På min förra arbetsplats finns också bra saker att komma ihåg, till exempel allt nyttigt som jag lärde mig. Dock är rädslan och otryggheten det som klingar klarast när jag tänker tillbaka... Och vid varje ögonblick fyllt av minnena blir jag lycklig av att faktiskt ha tagit mig därifrån i ett stycke, om så aningen trasig på sina ställen...

Sv: Jag saknar det också när jag kollar på bilderna. När var du där?
Kram