Den där ensamheten

Den där ensamheten. Vi verkar vara några stycken som känner av den. Trots att känslan är bekant för många pratas det sällan öppet om utanförskap. Att vara utanför gemenskapen är "tabu", kanske i första hand för att situationen är svår att handskas med - för alla parter. Och vi är ju alla inblandade, alla en del av detta samhälle. Ändå ligger känslan som en hinna över mångas liv. Så också mitt, det har jag erkänt.

Sv: Jaha, okej :) Det var många som avstod då jag gick också så det är ju inget ovanligt =)

Det är så lustigt det här med ensamhet. Alla verkar uppleva någon form av ensamhet. Det spelar ingen roll om man har massa vänner omkring sig eller hittar på mycket. Vi känner oss alla ensamma och känner oss utanför men ingen vill prata om det :)
sv: Usch då, det är aldrig kul att behöva känna så på en arbetsplats men tyvärr finns det alldeles för många arbetsgivare som inte vet hur man visar uppskattning och är dåliga på att handleda. :(

SV; det tycker jag också :) Bor du i Sverige? I så fall vet jag att houseofhedda.se har av den serien (: Har själv flera andra såsom vinäger&olja, vin, smycken, bröd m.m. :) Allt fint annars? Kram

SV; Tackar :) Det var så lite! Tack det samma (: kram

Det du skriver är så sant. Kram

Sv; du lämnar så fina kommentarer hos mig Jasmine <3
Det är kart att jag kommer att sakna dig med. Men bara för att jag flyttar så finns jag ju kvar. ALLTID!

Du skriver verkligen så att det känns. Den värsta ensamhet är den man känner då det är som flest människor omkring en.