Kylan påminner om vintern som var
Jag är rädd för att minnen och obehag ska komma över mig. Kanske borde jag besöka caféet för att få ett tydligt avslut, och en fortsättning. Samtidigt var jag säker på att dagen då jag lämnade tillbaka de randiga tröjorna och i utbyte fick ett anställningsintyg var det tydligaste av avslut. Jag kanske hade fel... När höst - och framför allt kylan - kommer allt närmare börjar jag känna rädsla; minnena kommer nära. Det vore fint om minnena från vintern kunde ersättas med en annan känsla. Studier till våren vore kanske något; för att få tankarna på annat håll.
SV: den finns på Kappahl :)
Hoppas allt blir bra hur du än gör :)
sv: åh tusen tack!
börjar också trivas jätte bra i kjol och klänning :D
kramis♥
hoppas det blir bättre!
sv: Tack så hemskt mycket :D
härligt med kyla tycker jag :)
Hoppas att du slipper jobbiga minnen! <3
Vad skulle du vilja plugga till i så fall?
Sv; Tack fina Jasmine <3
Jag har en liten frågestund hos mig till söndag, passa på om du vill :)
http://ragdollie.blogg.se/2013/september/passa-pa.html
sv: åh tack! Smoothies är ju sååå gott :)
kramis♥
Känner igen känslan, minnena från det förflutna.. Men hoppas att du slipper obehaget och att du hittar andra, finare minnen <3
Svar: Tack, vad roligt att du tycker om bilden och rubriken! :)
Ja, jag har haft en underbar sommar! Jag kan knappt förstå att jag har hittat kärleken, jag var rädd för närhet så länge och trodde aldrig att ett förhållande skulle fungera. Men hittar man rätt så faller bitarna på plats antar jag <3
sv: kul att du tycker det :) resultatet kommer nog nästa vecka :D
Sv; Tack så mycket <3
sv;
Ingen orsak, hoppas allt är bra med dig. Kram :)
SV: Tack snälla :)
sv;
Det förstår jag verkligen, det är så himla fint när någon kommer ihåg att höra av sig och att någon får upp det i tankarna.
Förlåt för lite sent svar, önskar dig i varje fall en fortsatt kanon kväll! Kram :D
I vinter skapar du nya minnen! Ta promenader. Gå på utställning på valfritt museum. Besök biblioteket. Gå på förortscafé som kund.
Nu har jag massa oviktigt att säga om båda dina senaste inlägg men du får helt enkelt en lång kommentar att släpa dig igenom istället.
Du fick kämpa som ett djur på den arbetsplatsen, särskilt mentalt, att dessa minnen sitter i och gör sig påminda är inte konstigt, det är helt naturligt. Bara för att man är fysiskt därifrån och har varit ett tag betyder inte det att man tagit alla steg därifrån som man kanske behöver. Jag tvivlar inte en sekund på att du klarar det - när tiden är inne för det. Och kanske innebär det ett besök där, vad vet jag, men du har kommit så otroligt långt, oavsett vad huvudet säger. Ge inte upp dig själv, låt det ta tid.
jag tror din pojkvän är väldigt bra för dig. Som det verkar. Han är ju sympatisk när man träffar honom i alla fall, och du verkar må bra av honom. som det ska vara. Och vad som krävdes för att du skulle klara av flytten.
Och det är precis vad du behöver - tid och ro. Precis som jag. Jag blir dock utan de båda, men jag får försöka överleva ändå. Hur nu det ska gå till.
kramar
