Känslostormar måste få passera utan att ständigt mötas av vindskydd

Att ta avstånd från orosmolnen har för mig handlat om att acceptera det faktum att alla dagar inte är på topp. Jag är inte mitt bästa jag alla dagar på året - och det måste få vara okej.

Året som var innebar en helt ny situation för mig då jag började läsa mitt första år på högskola. Jag har alltid varit ambitiös, men inte självklart med högsta betyg. Studierna på högskolan prövade mitt tålamod och min disciplin, något som skulle komma att bli en utmaning för mig. Så här i efterhand har jag insett att ingen (fåtalet) student(er) kan vara likt en maskin. Alla har vi förutsättningar som antingen stöttar oss eller sätter hinder i vägen. Jag har alla förutsättningar i världen att lyckas! Samtidigt har jag kommit till den insikten att mina känslostormar måste få passera utan att ständigt mötas av vindskydd.

Vissa dagar är helt enkelt menade att bli något annat än det som disciplinen har som syfte att reglera.

Så sant! Kram

Så himla sant!

Du är så bra och klok Jasmine♥

Tack för ditt alltid fina beröm♥

Det är bra att du tänker så här, nu gäller det "bara" att komma ihåg det, även när det stormar. Som du säger så klarar du det, men det kommer bli lättare när du accepterat det fullt ut. Men med din kapacitet så lär det gå rätt fort.:)

Tack kära du, det är skönt att någon tänker på mig i någorlunda vettiga former. Det är ju annars svårt för mig att inse att folk tänker på i välmening...

Det kommer och går i vågor det där, den där känslan av kämpaglad in i det sista..
kramar

Så sant! Lycka till med studierna1