Som jag har sprungit kring benen på de vuxna, klättrat på klipporna och fått pengar till godis av pappa. Senare i min barndom har traditionen vid bryggan blivit till en självklar plats för umgänge, liksom för de vuxna. Jag minns kvällarna då jag suttit med en kär vän vid min sida och blickat ut över havet, talat om livets alla under och varit lyckligt ovetande om den värld som finns bortom vattnet...

Högsommarens torsdagskvällar bjuder upp till dans, så har det alltid varit. Traditionen lever kvar och det gläder mig så, trots att jag bara dansar på bryggan en gång per år. Så också denna sommar, med R som min kavaljer. En dans måste jag dansa, till den vals som jag har hört så många gånger, kan utantill och för mig kan jämföras med nationalsången. I torsdags var det dans på bryggan.