Tidig morgon
Efter en kväll med ledsamhet somnar jag i Rickards famn. Där känner jag mig trygg. Drömmarna är många och strax efter fyra får jag mig själv att vakna upp från en mardröm. Rickard finns bredvid mig och kramar om mig lite extra. När morgonen gryr känner jag mig utvilad - och glad. Lugnet efter gårdagens lilla storm har lagt sig - om än tillfälligt, men bra nog. Om några timmar är tentan över och jag hoppas att jag lyckas behålla lugnet fram till dess.

Tentan skrivs och när jag kommer ut från salen sitter två vänner och väntar på mig. På mig. Det värmer mitt hjärta och jag känner mig så oerhört tacksam att jag har dem i min närhet. Deras omtanke och vilja att umgås med mig ser jag inte som självklart, trots att det för mig känns just självklart att vara tillsammans med de två. Det är vi tre, vi som i våras skrev fältrapporten tillsammans. I samklang går vi från universitetsområdet för att ta en tentaöl tillsammans med några från klassen.

Det blir en mycket trevlig eftermiddag och jag berörs av den samvaro som jag upplever då jag delar två timmar av min eftermiddag tillsammans med några från klassen. Jag upplever att min närvaro uppskattas, att skratten jag får som respons på mina uttalanden är ärliga och bevis på att jag är välkommen att vara en del av samvaron.

Det tar många timmar att landa och finna insikt om det som eftermiddagen har bjudit på. Jag som har kämpat med känslan av ensamhet större delen av mitt liv - och fortfarande gör det, men i mindre skala - förundras över den livsglädje och energi som samvaron och gemenskapen med andra människor medför. Jag kände mig som en del av ett sammanhang - och inte bara tillfälligt, utan också som en effekt av och kanske också en öppnad dörr till fortsatt gemenskap. Jag är överväldigad av samvaron som jag fick uppleva idag och hoppas att min uttryckta uppskattning i form av ord och kramar har fått berörda att inse vikten av vår relation.