Sedan en månad tillbaka har julstämning, värme och godsaker varit en del av vardagen. För min del är dessa trevligheter slut och för tillfället sitter jag på ett café i centrala stan med förhoppning om att skriva vidare på c-uppsatsen. Trots att julskyltningen kvarstår i butiksfönsterna och cafékedjorna lockar med julsmakande drycker och bakverk ser jag världen i ett mer grådassigt filter. Inte sagt att jag känner nedstämdhet och oro, det är bara det att julen är slut och jag har återgått till vardagen.

Energin läggs inte på att sörja, den behövs istället till att producera en storslagen uppsats. Om en vecka ska vi skicka in ett sista (nästintill färdigställt) utkast för att några dagar senare kunna göra de sista mindre justeringarna som behövs innan den slutgiltiga uppsatsinlämningen. Det riktigt suger i magen! Att skriva c-uppsats är stort, det är så otroligt upphöjt. Samtidigt, och det kanske bara är jag, är det lätt att bli uppslukad av alla uttalanden som egentligen kanske inte riktigt stämmer. Visst är det en stor grej att under en halv termin på egen hand lyckas producera en vetenskaplig text á artontusen ord, men att göra detta i slutskedet av en flerårig högskoleutbildning är inte helt otänkbart. Jag och min uppsatspartner har en hel del kvar, men ser inte en framgångssaga som omöjlig. Önska oss gärna lycka till!