Nuddar stadig mark med tåspetsarna
Äntligen börjar jag landa! Äntligen kan jag nudda stadig mark med tåspetsarna.
Den snurrande världen som jag har upplevt de senaste fyra veckorna börjar äntligen få konturer att följa. Världen snurrar kanske fortfarande, den är i vilket fall omtumlande, men jag har funnit en rytm som jag någorlunda kan hänga med i. Det ger lugn inombords - något som är mycket efterlängtat. Snart finner jag nog min plats också i professionella sammanhang.
Så skönt. Hoppas du får en bra söndag :)
Det är skönt när man landar. Kram på dig!
Det brukar i alla fall snurra långsammare om man får ett litet fäste... <3
Vad skönt! :)
Skönt att du känner att du har landat, tack för kommentaren. Kram.
Den där fasta marken - så välbehövlig, särskilt för dig nu iom praktik och ny miljö och nya utmaningar som du kanske inte upplevt på samma sätt tidigare. Så försök suga in marken med tårna! Det går!
Jo jag försöker. Tycker det är så otroligt viktigt att alltid försöka hitta något som är bra. För även i de sämre perioderna finns det något bra. En stöttande vän som ringer, en dag då jag kan behålla maten, eller två timmar med rakblads-tankar som ändå inte leder till att jag använder dom, eller pojkvännen som ger en extra kram när jag helst av allt vill vara själv men inte borde vara det, trots att han får det tuffare så stannar han. Det är svårt att se ibland. När man ligger där under landstingsfilten glömmer man bort så mycket av dom förmågorna.
Fortfarande sömnbrist. Mycket mardrömmar, men jag kämpar. Plugget tar mycket tid nu men det är värt det i slutänden.
kramar
