Att ha svårt för sådant som jag vanligtvis klarar av
Praktiken utmanar mig på många sätt! Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men inte var det att ha svårt för sådant som jag vanligtvis klarar av.
Jag är personen som utan svårigheter talar inför folk, som redovisar utan manus och som tar på sig ledarrollen i en diskussion. De delarna ser jag inte alls av mig själv i mötet med klienter. Istället är jag tyst och tålmodig, fåordig och med svårigheter att behålla ögonkontakt. Jag stirrar mig gärna blind på alla papper och jag förvånas över min oförmåga att ta upp signaler i rummet och se samband i en medmänniskas berättelse. Det gör mig på ett sätt ledsen; det känns som att jag inte finner mig själv i detta nya sammanhang.
Jag har alltid trott att jag var någorlunda tuff, men jag inser alltmer att jag är ganska (väldigt) feg. Jag har intalat mig själv att jag har skinn på näsan, men aldrig förr har jag känt mig så svag inför och bräcklig i mötet med en medmänniska. Det gör mig sorgsen, för jag trodde att jag var starkare... I alla fall inte så ömtålig att jag ser varje bakslag som ett personligt misslyckande.
Ovanstående är en reflektion från den gångna veckan. Smekmånaden på praktiken är helt klart över. Ingenting har egentligen förändrats, det är mer jag som har landat, insett att jag befinner mig i ett sammanhang och därmed blivit orimligt självkritisk. Det har varit tufft. Jag gillar inte att kritisera mig själv, speciellt inte när jag har svårt att ta mig ur en nedåtgående spiral. I en hel vecka har jag ältat, upplevt frustration och varit uppstressad över bagatellartade saker. Onödigt.
Jag inser att detta inte kan fortgå - varken jag eller mina medmänniskor (främst mina handledare) mår bra av att jag är fröken Negativ. Det måste bli ändring och jag har förhoppningar om att kunna vända trenden under den kommande vecka.
Som vanligt fina och beskrivande texter om mindre roliga känslor här i livet. Jag känner till viss del igen mig i hur du tänker, och jag håller bara tummarna för att du slutar vara så självkritisk och istället visar upp de där sidorna som är du och som du nu lite gömmer undan. Kram
Jag övertygad om att om du ger dig själv lite tid kommer du snart landa i det nya och sedan kunna "blomma ut". Flummig beskrivning men kunde inte komma bättre ut. Lycka till, jag är övertygad om att du klarar det. Hitta det positiva och det som du gör bra och fokusera på det. Kram
Men det är en tuff uppgift du har. Var inte för hård mot dej själv! ♡
Bra inställning du har att det blir bättre. :) Jag tror på dig Jasmine. :)) Kramar
Jag tror också på dig. Du är bra som du är. Tack för dina kommentarer. Det blev gott med avacadon. Kram.
Var inte så hård mot dig själv, jag tror på dig! kram
Känner igen känslan... Hoppas du känner dig mer självsäker och mindre kritisk snart! Det löser sig!
