Stress. Frustration. Ilska. Uppgivenhet. Ord som beskriver den senaste tiden. Tillvaron känns på många sätt tung, främst på grund av skolan. Vi förväntas göra mer än vad jag tycker är rimligt, vilket gör mig frustrerad och ledsen. Reaktionen blir att jag går i försvar alltför lätt samt - i ren protest - tillbringar en hel eftermiddag i soffan och ser avsnitt efter avsnitt av en älskad teveserie. Någonstans gnager samvetet. Inom mig finns en tickande bomb som kan explodera vilken sekund som helst. Om nätterna sover jag oroligt.

Tillvaron har stundvis också varit så där extra fin. Nya bekantskaper har genererat många skratt, nya perspektiv och nyfunnen glädje inför livet. En spontan gåva från R gjorde mig rörd och satte silverram på en annars betungande dag. Fredagens lunchtimmar tillbringades tillsammans med en vän på en av stadens uteserveringar. Och så här inför helgen känns skolan avlägsen, trots mängden timmar som egentligen borde läggas ner med näsan i böcker och slarvigt skrivna föreläsningsanteckningar.