Inget sammanhang för mig

28 - juli
Att stå nere vid stora badplatsen och tydligt inse att det här på ön inte finns något sammanhang för mig var jobbigt. Känslan inombords skulle kunna beskrivas som ångest (och smått panik), något som det var länge sedan jag kände, i synnerhet här ute på ön. Känslan var så oväntad. Det kändes som att jag stod bland främlingar. Personer som jag vuxit upp med - om än på avstånd - var där med sina barn. Jag har inga. Jag passade inte in. Jag vet att jag inte tänkte och kände logiskt. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men jag kunde inte låta bli.

Kanske är ovanstående en del av att bli vuxen.

Usch för ångestkänslan.. Lever med den dagligen :(

Jag förstår precis din känsla och det är helt okej att känna så. Man måste acceptera att tiderna förändras och situationerna liksaå. <3

Det är okej att känna så, den känslan och de tankarna har jag också upplevt. Tack för dina kommentarer, trevlig helg. kram.

Jag tänker också på det där ibland, att jag inte är "där" andra av mina jämnåriga är idag. Men sen inser jag att jag har gjort så mycket annat som dem inte har gjort och att jag har uppfyllt flera av mina drömmar trots att jag inte ens är 25, vilket känns så stärkande. :) Kram

Tänker också ibland på hur andra jämnåriga lever sina liv men vad tusan, man får tänka på vad man själv har för det är inte dåligt! Kram på dig <3