Med en vardag som tar mycket kraft och utmanar sinnet är vila oerhört viktigt för att jag ska fungera. Det kan låta dramatiskt, men saken är den att min kraft tar slut. Jag tar slut. På vardagskvällarna har jag inte ork och lust till mycket, men jag trivs just nu ganska bra med liggande läge i soffan. Huvudet behöver inte arbeta intensivt just då och jag avgränsar mig gärna från vardagen som snurrar. Det är jobbet som är intensivt, givande och utmanande.

Denna lördag tog jag en kortare promenad till centrum, därefter tillbringade jag eftermiddagen på balkongen. Det var lagom så. Vila och återhämtning måste prioriteras, annars fungerar inte jag. Ändå känns det som att jag måste försvara mina lugna dagar.