Tidig söndagsmorgon ute på ön - visst blir man hänförd.

14 - okt
På skärgårdsbåten som nu brummar ut på öppet hav. Bakom mig ligger min barndomsö. Framför mig har jag fastlandet och en tågresa hem till Stockholm. R ska hämta mig på tågstationen.* Det är alltid lättare att lämna nära och kära när man har någon att komma hem till. Att ha flyttat från Västkusten för kärleken på andra kusten känns ändå bra, trots att jag kan sakna Göteborg. Staden står kvar, om än förändrad sedan ett senaste besök. Min vardag har jag dock tillsammans med R i Stockholm och tillsammans har vi det så himla bra. Älskade R, han har hjälpt mig att bli mer självständig, fått mig att våga lämna och söka mig från min barndomsö samt bidragit till att jag idag har ett fantastiskt liv, om än på en annan kust, tillsammans med honom.

*Som en följd av brand på sträckan mellan Göteborg och Stockholm var det stora tågförseningar mellan destinationerna under söndagen. Mitt tåg, sista avgången på söndag kväll, avgick från Göteborg en kvart innan vi skulle ankomma till Stockholm... Istället hann klockan bli halv fyra på morgonen (!) innan jag klev av tåget på Stockholms Central. Och R hämtade, som om det vore självklart. Han är så fantastisk, min R. ♥