Eftersom att jag och R har varit tillsammans länge (elva år) är det självklart att jag också tidigare i livet har funderat på det här med att byta efternamn. I tidiga tonåren, då jag försökte lära känna mig själv, kändes det inte alls självklart att överge mitt efternamn - min familjs namn. Med åren blev det beslutet alltmer vagt för att slutligen avta helt.

När R friade till mig och vårt bröllop började planeras mer i detalj började jag också vänja mig vid tanken på att byta efternamn. För oss kändes det naturligt att jag skulle få ta R's efternamn. Våra familjer underlättade det beslutet; R's familj välkomnade mig som fru M den yngre och mina föräldrar visade att det släppte taget. Det är ju bara ett namn... Men vet ni vad, det betyder mycket ändå. Och från med igår är jag på riktig (enligt Skatteverkets register) en fru M - och det gör mig så glad.