Resan börjar som sagt närma sig och planeringen inför den behöver tas på allvar. Vi behöver läsa och förstå informationen vi har fått, förbereda oss mentalt och känslomässigt (jag är en rätt feg person, däribland orolig för flygresorna) samt börja packa resväskorna.

Parallellt har vi vardagen som tar sin tid, med heltidsjobb och vardagliga ting som bidrar till glädje likväl som till irritation. Igår var det lite extra jobbigt att åka kollektivt, det enda som saknades var ett gallskrikande barn... Så när jag kom hem var jag i starkt behov av egentid och obefintlig interaktion med andra människor. Grannen under oss störde inte märkvärt, det var nog mest tur för honom. Från hemkomst till sängdags satt jag i soffan och kollade serier, mumsade på kvällsfika och mådde ändå rätt gott. R kom hem senare på kvällen, han jobbar långa dagar och på andra sidan av stan. Fina R kämpar på, vi får dock inte så mycket tid tillsammans. Att ha en längre resa att vänta gör att det känns okej. Tre veckor tillsammans, bara jag och min nyblivna make!