Föräldraledigheten i samband med att lillprinsen föddes tog för min del slut i september förra året. Det var med visst vemod jag återgick till arbetet. Där och då kändes det så definitivt att lillen började bli stor och att tiden med bebis var slut. Det senaste halvåret har jag dock fått uppleva en hel del av det där gosiga och varma som jag uppskattade under året hemma med en liten. Det finns dagar då jag är planerat föräldraledig, exempelvis då vi hade ett inbokat BVC-besök, eller då jag är hemma från jobbet för att ta hand om en sjuk lillprins. Det finns stunder i vardagen på kvällar och helger då tiden finns för extra mycket gos. Jag tar de där barnvagnspromenaderna också nu som förvärvsarbetande. Vi leker och fikar i parker, precis som i fjol. Jag inser alltmer att det jag tyckte så mycket om med att vara föräldraledig inte har så mycket med just ledigheten att göra - det är livet som småbarnsföräldrar jag tycker om. Och livet med en liten tar ju inte slut bara för att en längre period av föräldraledighet gör det.

Bild från en av de där dagarna som småbarnsförälder.

De där dagarna likt då jag var föräldraledig får jag uppleva gång på gång, bara i en annan omfattning och med en liten kille som blir allt större för var dag som går. Nu väntas varmare dagar och om några månader sommarsemester. Framöver kommer jag att ges många dagar som liknar fjolårets och då får jag återigen uppleva hur det är att ha hela dagar med en liten hos oss. Vi är ju en familj, det är livet som småbarnsföräldrar jag lever nu, och det betyder mycket för mig.