Jag vet inte exakt vilka personer, som läser min blogg, men jag är nog rätt öppen med det jag skriver. Många tycker det är fel att skriva personligt. Jag håller inte med dem. Man läser ju en blogg, för att man tycker om det bloggaren skriver om. Man kanske inte är intresserad av exakt allt i personens liv. Man kanske tycker det är intressant att läsa om bloggarens åsikter, se bilderna som laddas upp eller helt enkelt läsa om allt. Jag vet inte vad mina läsare tycker mest om att läsa, så jag skriver helt enkelt det som faller mig in, det som rör sig i huvudet just för tillfället.

Mamma skrev ut ett utdrag ur min blogg och visade det för mormor. Min mammas mammas kommentar var att jag lämnar ut mig själv för mycket. Vad tycker DU om den saken? Jag tycker inte jag lämnar ut mig. Jag berättar om mitt liv, det som kretsar runt omkring mig. Jag berättar om den verklighet vi lever i, men från mitt perspektiv. Är det fel?

Jag anser att om man läser en blogg, frågar om någons liv eller helt enkelt väljer att vara en del av en annans liv, då får man ta konsekvenserna. Det finns ingen i denna värld, som mår bra hela tiden. Alla har olika syn på livet. En del är positiva och tar allt med en klackspark. Det kan vara skönt att bara låta bli att bry sig, tro att allt löser sig, men så är inte alltid fallet. Det finns personer som anser att det lilla motstånd man ibland möter, är som att springa ett maratonlopp - jättejobbigt! Alla har olika syn på saker och ting. Att en person tycker att det är jobbigt, när teven inte vill som man själv, när bussen inte kommer eller när middagen bränns, det behöver inte betyda att personen är en svag jävel, som inte klarar någonting. Tvärtom kan det vara så att personen i fråga har gått igenom mycket och just för tillfället kanske inte orkar med dessa små motgångar.
Nu känner jag att jag kommit ifrån ämnet lite...

För- och nackdelar med att vara insatt i någons liv:
Man har chans att hjälpa, om personen låter en göra det. Man lär sig av varandra. Varför inte ta chansen och lyssna på den andre, så att man själv kanske kan undvika att göra samma snedsteg.
Du får ju veta hur personen mår, vilket kan göra dig glad eller ledsen. Mår personen bra blir man glad för honom eller henne, eller hur? Mår individen dåligt, mår man själv lite sämre. Det behöver inte betyda att man blir jätteledsen och börjar gråta och känner sig misslyckad, men man blir ju orolig. Det gäller att ge och ta i alla relationer... Jag hjälper dig, när du mår dåligt. Då hoppas jag att du finns där för mig, när jag har det svårt. Det är väl ganska bra?

Så en sammanfattning:
Väljer du att ta del av någons liv, då får du se både de bra och goda stunderna. Lär dig leva med det, annars får du helt enkelt låta bli att bry dig. Jag skriver inte allt här i bloggen. Precis som alla andra har jag hemligheter, som ingen annan vet. Men det jag skriver här, det är allt mellan himmel och jord. Jag skriver om jag mår dåligt och det är du som får läsa det. Tycker du inte om det? Läs inte då.

Ett väldigt rörigt inlägg, men det är som sagt bara tankar...
Tack.

Din åsikt får du görna lämna.
Se också Personligt.