Dans = Kärlek
Jag känner hur foten börjar stampa takten.
Huvudet börjar digga med.
Jag tappar kontrollen över min kropp.
Jag vill bara dansa, dansa!
Röra mig till muisken och släppa ut allt.
Låta lycka och kärlek fylla mig.
Dans = Kärlek!
När jag såg Twisted Feet igår, kändes det verkligen i kroppen.
Jag började dansa, när jag var tre år. Då tog mamma med mig på dans - även fast jag inte var så gammal. Jag är väldigt tacksam för att hon gjorde det. Dansen har alltid funnits i mitt liv, eller..? När jag gick i sexan -- sjuan, kände jag att resvägarna och kurserna började ta för mycket tid. Jag ville gärna fortsätta dansa, men slutade. Jag valde att prioritera annat. Idag ångrar jag det. Dansa är något av det bästa jag vet! Om jag bara hade fortsatt, kanske jag hade varit riktigt duktig idag. Personer i min omgivning säger att jag har talang för dans, men... Ja, jag har ångest. Jag borde inte ha slutat. När jag igår såg dessa unga förmågor, som verkligen kan dansa och som verkligen älskar att göra det - av hela sitt hjärta, då blir jag avundsjuk. Jag vill också ha det så! Jag vill också kunna något, ha ett intresse sen jag var liten. Tyvärr har jag sabbat det. Visst kan jag ta upp dansen nu, men jag är inte längre tre år. Jag kommer aldrig kunna säga, att jag dansat sen jag var liten, eftersom jag la ner dansen för några år sedan. Det senaste året har jag funderat på att börja dansa igen, men jag har inte fått tummen ur. Varför vet jag inte.
Dansa är kärlek för mig. Samtidigt priorietar jag annat. Jag vill inte vara uppbunden en viss kväll varje vecka. Självklart måste man träna, gå på lektioner och anstränga sig, men... Jag har under de senaste åren i mitt liv prioriterat annat. Man kan inte göra allting...
Tanken på att gå på ett gymnasium, där man får dansa, har slagit mig. Varför valde jag just Vittra? Som Joseph sa; "Varför valde du Vittra? Du kunde ju ha valt att gå på Schillerska och då kunnat satsa på fotograferingen. Du hade kunnat utveckla din talang!" Ja, varför valde jag, som jag gjorde?
Att jag inte valde att satsa på fotograferingen är för att jag... Det känns inte bra. Men dansen... Det känns som ett misslyckande. Jag borde ha valt en dansinriktad utbildning. Då hade jag fått chansen att dansa och leva med kärleken omkring mig och i min själ.
Tack snälla du!
Ta vara på intressena på fritiden istället, och ta vara på gymnasietiden. Jag gick bild och form, och det förstörde i princip mitt bildintresse.
Sv: Tack, så söt är du!
Jag har, precis som du, också dansat konstant sen jag var tre. Jag tog även ett uppehåll nu sista terminen i nian. Men det behöver inte betyda att man har gett upp det! Det kändes bara naturligt så, jag tog en paus för att hitta andra intressen samtidigt som jag var rädd för att tröttna på det.
Jag älskar att dansa precis lika mycket nu som då, därför tar jag upp det nu till hösten då jag har valt dans som individuellt val på gymnasiet. Kanske finns det samma möjlighet på ditt?
Bara för att man tar en paus betyder det inte att man blir sämre. Nu har man ny ork och kan utvecklas ännu mer, en paus kan tillochmed förbättra!
Kramar
Julia
det är inte försent att välja o0m!
Hej
kul att du dansar, visst är det underbart!
jag letade efter en väns blogg men hittade din av en slump och kul var ju det, bilden på paret som dansar i ditt inlägg är ett foto på mina vänner från min skola.
hoppas du får dansa massa i ditt liv för att dansa är så positivt för hela kroppen!
