Första året, som pappa tog med mig och min syster på Liseberg, var år 1998. Då var jag 6 år och min syster 4 år. Tänk vad tiden går... Att pappa tog med oss dit, har betytt mycket för mig - och antagligen lika mycket för min syster.

 
Det är inte bara nöje på hög höjd och blöta åkturer.
Liseberg är också en grön park att vandra i.

Igår var det vår dag på Liseberg - en tradition sen länge tillbaka. Eftersom vi skulle på Europe senare på kvällen, åkte vi in på eftermiddagen, för att orka med allt. Det var riktigt fint väder och (lagom) mycket folk på Liseberg. L hade Lisebergskort, så pappa betalade bara inträde för mig och sig själv.


Fribiljetter, som gäller för valfri attraktion. Helt gratis för vår del denna dag!

Vi hann knappt komma in i parken, innan en kvinna kom fram till oss. Hon räckte fram två häften med fribiljetter. "Jag har försökt sälja dem, men det är ingen som vill ha dem. Det är 20 fribiljetter." Vi tackade så mycket. Pappa var helt ställd. detta hade vi ju inte riktigt räknat med. Mycket positivt för semesterkassan. Vi gick lite längre in i parken, där vi sedan ställde oss åt sidan. Nu var frågan; skulle vi köpa åkpass, biljetthäfte eller ett annat alternativ. Pappa kom med förslaget att vi skulle åka upp de kupongerna, som vi hade fått och sen se om vi behövde köpa fler. Efter att ha räknat på det, kom vi fram till att det var mest lönsamt.
Nu var det bara att börja åka. Vårt äventyr började i Lisebergsbanan. Den är ju så skön! Jag älskar den. Jag är dock lite rädd för höjder, men det gick bra. Efter en åktur i berg- och dalbanan var vi alla tre uppe i varv och sugna på att åka mer. Vi tog oss bort till Kållerado - en av mina stora favoriter. För er, som aldrig varit på Liseberg eller inte åkt attraktionen, kan jag berätta att man sitter i en rund båt. Den tar sig fram på vattnet genom en bana med 'små hinder'. Om det inte forsar in vatten i båten, så åker man under ett vattenfall. Det är väldigt svårt att inte få en enda droppe vatten på sig. Man sätter sig alltså i båten på egen risk. Jag vill inte bli dränkt av vatten, men jag sätter mig i attraktionen ändå. Det är spänningen som lockar!
Under vår vistelse på Liseberg åkte vi bland annat Kanonen - den underbara berg- och dalbanan, och HangHai - årets nya attraktion. Jag skrek som bara den, när vi satt i det snurrande och gungade hjulet. L har varit på Liseberg tidigare i år, så hon hade redan åkt HangHai ett var gånger. Hon är dessutom mer våghals, än vad jag är. När vi satt där i attraktionen och den började leda mot sitt slut, var det en liten kille i röd tröja, som sa till mig att vara tyst. Hallå, eller?! Jag blev helt ställd. Vad var det med honom? Visst, jag kanske skrek överdrivet mycket, men jag tyckte faktiskt att det var läskigt, när man var som högst upp och allt bara snurrade för mig. Dessutom tycker jag, att om man nu är så känslig för folk som skriker, så ska man inte gå på Liseberg. Då kan man skaffa en karusell och ha hemma i trädgården. Självklart ska jag som medmänniska visa respekt, men han ska göra det samma. Han kunde haft en trevligare ton. Sen tycker jag bara det var onödigt att säga till.. Hur länge satt vi i attraktionen? Tre minuter? Kunde han inte bjudit på dem? Nej, tydligen inte. Jobbigt för honom.

När klockan började närma sig åtta, gick vi bort till en restaurang Där kostade maten nästan 200 kronor. Där fanns dessutom inte något, som väckte min aptit särskilt mycket. Pappa tyckte att vi skulle gå in, att vi fick unna oss de pengarna - speciellt nu, när vi inte behövde betala något för åkandet. Jag var skeptisk. Vi gick vidare till en annan servering. Mycket bättre! Middag för under en hundralapp och sen tillkom priset för dricka. Vi beställde alla tre varsin kotlett med klyftpotatis och mycket god sås. Det var helt otroligt gott! Jag njöt verkligen.
Efter middagen gick vi förbi lite chokladhjul. Ingen av oss van något ätbart. Jag hade ändå lite tur, som vann en match mot pappa, L och annat folk. Få ner bollar i hål, så tuffar tåget fram. Hihi, jag fick ett pris!


Jag fick ett pris! :D

Det blev dock lite stressigt, när vi skulle vidare till konserten. Vi tänkte göra ett toalettbesök, innan vi lämnade Liseberg. Det blev dock inte som planerat, när det visade sig att toaletterna inne i Lisebergshallen var stängde på grund av ett pågående disco. Det var bara att gå tillbaka in i parken och leta upp en toalett. det tog tid och vi blev mer sena. Med raska steg tog vi oss sedan bort mot Götaplatsen och den stora scenen...

Tack för allt.