Inlägget 'Första dagen på Vittra' gav mig många oväntade kommentarer. Det var speciellt en, som gav mig en väldigt smickrande känsla. Emskling skrev en jättefin kommentar, som verkligen gav mig styrka. Jag blev så rörd. Inte bara det att hon skrev, att allt kommer att blir bra, att gymnasietidens första sträck går över. Hon skrev också att hon vill ha uppdateringar, om hur det går. Alltid roligt att höra! Hennes sista ord var verkligen rörande. "ps. Du skriver helt fantastiskt." Hur många gånger i sitt liv, får man en så fin kommentar?? Jag blev så... förvånad och glad. Jag... tack, tack snälla du! <3
Rickard har alltid sagt att jag skriver bra. Jag trodde inte på honom, men nu kanske jag ska börja lyssna mer på, vad han säger? Förlåt, för att jag inte lyssnade innan.
Jag vet inte, om Emskling och Rickard är de enda, som tycker att jag skriver bra, men det spelar ingen roll. Jag älskar att skriva, älskar att blogga, och jag tänker fortsätta med det! Varför sluta, när man verkligen älskar det man gör? (Jag vet att jag slutade dansa och det ångrar jag verkligen...)

Tack alla, för att ni kommenterar och fyller mina dagar med kärlek, plåster, omtankar och fina ord.
Många Kramar
/Jasmine - RosaNatt