Ungdomsgruppen jag är med i, har börjat med att ha Ungdomsmässa en gång i månaden. Förra mässan kändes väldigt obehaglig för mig. Allt handlade om Gud och för mig kändes det som om jag satt i ett fängelse. Jag mådde dåligt av att vara där. Allt prata om Gud, fick mig att känna mig instängd. Jag är inte religiös och det kan nog vara anledningen till att jag kände så. Den så kallade 'Guds närvaro' tryckte undan mig som individ. Det var obehagligt, men jag ville ge det en chans till.
Igår var det andra mässan. Jag gick dit (kom precis i tid) och satte mig i kyrkbänken. Mässan började och det kändes faktiskt ganska bra. Jag vet inte om det berodde på prästen, men jag kände mig mer trygg. Ärligt talat känner jag mig sällan trygg i kyrkan. Jag kommer dit i mina (korta) kjolar, mina linnen och munkjacka... Jag passar inte in där, samtidigt tänker jag inte ändra mig. Om det nu finns en Gud, accepterar han oss alla. Man ska inte behöva göra sig till, man ska vara sig själv. Det tycker jag är viktigt.
Min uppfattning om Ungdomsmässorna har ändrats. Jag vet inte om jag kommer att fortsätta gå dit, eftersom jag inte känner den där tryggheten, men var känner jag egentligen den?

Man ska aldrig döma efter första försöket. Prova igen och se om du ändrar uppfattning.