Utan hans uppskattning
Jag tycker inte om att vara beroende av andra människor, men jag inser allt oftare att det som Rickard ger mig är något som jag inte vill klara mig utan. Det är något visst med kärlek mellan människor. Där finns en tillit, en förståelse och en ständig (ofta förekommande) förlåtelse sinsemellan. Något unikt som bara två individer omslutna av kärlekens lek kan ge till varandra.
Rickard och jag har varit ett par i drygt tre och ett halvt år. Jag förundras fortfarande över hur mycket närmare vi kommer varandra för varje stund vi tillbringar tillsammans. Det var fina veckor vi delade runt årsskiftet.
sv; tacksåjättemkt! c:
ja, det kan jag förstå (:
Hejsan! :) jag har tidigare haft andra boggar men nu har jag precis skapat en ny med skönhet/smink/kläder som inriktining! Vet inte om du är intresserad av sånt men tänkte iallafall tipsa :D
Jag kommer lägga upp inspirationsbilder, dagens makeup/klädsel/nagellack, olika tips inom skönhet mm. :)
ha en bra dag, kram!
Det är fint när man känner så som du känner för R <3, det är så kärlek ska vara. Men jag håller med och känner igen mig starkt i känslan av att vara beroende av en person. Jag gillar inte riktigt det heller, speciellt eftersom att det känns ibland som att jag behöver E mer än han behöver mig. Snarare är det så att jag blir jätteledsen när vi precis skiljs åt, om vi ska vara ifrån varandra. Men med tiden så blir det lättare, de första dagarna är jobbigast. Medan för honom blir det typ tvärtom, i början tycker han inte att det är så farligt, för att det inte har gått så lång tid...
Nåja, det är jobbigt sådant där, men jag hoppas att du snart känner dig bättre. När får du träffa R igen?
Om du behöver lite extra peppning så vet du vart jag finns :).
Sv: Akvarellmålningen måste jag säga var inspiration från E, han hade målat på en tavla tidigare, visserligen med akvarellpennor, men den är så himla fin, han gjorde den till sin mamma när hon fyllde år i februari förra året, dessvärre blev den liggande utan att ha blivit ifylld med färger eftersom det blev mycket med plugg. Men så vid jul nu så hade han fyllt i den och det var så himla snyggt. Blev lite peppad att testa något nytt.
Vi får absolut ses igen, det var riktigt mysigt. Tihi, ja vi är nog lite som idoler/inspirationskällor för varandra tror jag allt :).
Absolut, i boken blev det en sådan plötslig grej att jag blev rätt chockad, men i filmen, ett tag innan det händer frågade E till och med mig "kommer hon att dö?".
Kramar!
Re: Jag hade tänkt att ge mig in i boken idag, och det är så många som har pratat så fint om den så jag ser fram emot att läsa den =)
Förstår din känsla, när man har en pojkvän som visar att han älskar en så känner man sig inte riktigt lika viktig som man gör med honom.
Internet är fantastiskt på det viset. Man träffar folk där som man skulle få leta efter länge utan, eftersom på internet kan man lättare specifiera och "välja ut" de man tror att man kan tycka om bäst.
Förstår det, tyckte också illa om tunnelbana, men med tiden blev det lättare.
När ses du och R igen då?
kramar
åh suck, ... de där får man nog kämpa med hela livet tror jag! Fast ja kände så förut fast nu har ja nog kommit över det peppar peppar...
Lust att följas via bloglovin?
Visst är det så att man börjar tvivla på både sig själv och varandra när man inte ses så ofta. Men det är då man påminns om hur fint man har det tillsammans när man väl ses :)
Kramar
Sv: Oj vilken svår fråga. Jag som gillar allt jag läser typ. Så detta kom så plötsligt. :)
Kanske mest andras vardag och hur de ser på livet. :)
Gillar nog de jag läser allt som oftast. Sådana där onödiga inlägg som vissa har med att de är sjuka m.m. har jag tröttnat på. Då det skall skrivas så detaljerat. :(
kram
Känner igen det du skriver om och jag kan tänka mig hur du känner..
För stunden kanske det inte känns så - men det kommer att bli bra tillslut.
Kram på dig!
Sv; Åh tack!! :D
