Det känns skönt att kunna lämna det intensiva året bakom mig (här kan du läsa om mitt år 2016). Med examensarbetet inlämnat har jag de senaste två veckorna känt mig odödlig, oövervinnerlig och aningen kaxig. Men det är klart att jag har rätt att vara stolt - jag har ju en kandidat i socialt arbete! Stoltheten bär jag liksom hakan högt. Samtidigt flyger jag också högt, den kommande landningen har jag försökt göra mjuk. Att sitta ner och andas är ingen metod som fungerar för mig, då jag istället för lugn och harmonisk blir passiv och ångestfull. Istället har jag fyllt de senaste (sexton) dagarna med stunder som gör mig glad...

♥ middagar och filmkväll med vänner
♥ tedrickande
♥ Vapiano-besök och bioupplevelse i ett sällskap om tio personer
♥ plugg tillsammans med lillasyster
♥ sovmorgnar
♥ tevekvällar
♥ fikastund med en omtyckt kollega
♥ inköp av tulpanbukett
♥ chokladbollsrullning och filmtittande med syster vid min sida
♥ ... och en del studietid


Tulpanbuketten livar upp här hemma.