Sedan kortisoninjektionerna i början på december i kombination med förändrad medicinering sedan tre månader tillbaka har jag fått må bra i min reumatiska sjukdom. Symptomen som stelhet, ömhet och svullna leder har varit milda eller knappa. De besvär jag upplevde i höstas har inte återkommit. Det gör mig glad att det går åt rätt håll, jag har ju fått erfara hur dåligt min kropp faktiskt kan må.

Även min läkare uttryckte glädje vid gårdagens läkarbesök. Jag har viss inflammation kvar i en armbåge och i en handled, men det är betydligt bättre jämfört med när vi senast sågs i december. Läkaren föreslog att jag ska börja trappa ur mina kortisontabletter, en medicinering som skulle vara initial under tiden som mina andra läkemedel gav effekt. Kortisontabletterna har jag dock varit ordinerad i fem månader, så det är verkligen dags att trappa ur dessa. Själv är jag glad att bli av med dessa då jag har fått biverkningar så som oro, inre stress och vissa sömnsvårigheter samt en kropp som tar längre tid på sig att läka blåmärken och sår. Framöver kan jag komma att återfå vissa symptom som en effekt av minska dos kortison, men det känns ändå hoppfullt att jag nu går mot minskad medicinering.

Fler inlägg om min reumatiska sjukdom: Jag har fått en diagnos, En första injektionspenna Hyrimoz, Dagar som sjukskriven.