Ni som har varit med från början kanske känner igen dessa bilder? Jag minns så väl hur stolt jag var, när jag hade lyckats fånga de rosa blommorna på bild. Motivet var ju helt underbart! Snart får jag uppleva de blommande träden än en gång. Bilderna är tagna en dag i april, det är inte långt bort.



Blommor i staden (April 2009).

Jag fortsätter att kolla igenom arkivet. Ikväll har jag hittat bland annat denna söta bild på min katt Benjamin.


Katten Benjamin 2008-01-26.

Favoritbild på katten Diva, 2007-07-05.

När jag tar mig tiden att titta igenom bilder från förr, hittar jag en hel del bilder att le åt. Många bilder på mig, om man jämför med antalet jag idag tar, väcker fina minnen. Våren 2007 fick jag min första digitalkamera i födelsedagspresent. Den användes flitigt redan från dag ett. Jag var solbränd, kär, självsäker och ganska söt. Bilderna på mig ska definitivt sparas! Tänk va roligt det är att titta tillbaka och se hur liten man en gång såg ut. Jag skäms faktiskt över mig själv, eftersom jag nu för tiden väldigt sällan tar bilder på mig själv. Jag trivs helt enkelt inte framför kameran, men jag önskar att så vore.

Sparandet av bilder i arkitvet fortsätter och ikväll fick jag beskåda bland annat dessa...




Vacker kväll i mars 2009.

I torsdags fotograferade jag de snötäckta träden. Ni fick då ta del av ett ynka smakprov. Här kommer fler bilder från samma tillfälle.






Snötäckta träd, 101209.

Morgonen var verkligen vacker. Jag blev rörd. Det var fint. Låt himlen tala.





I morse.

Jag har börjat spara ner mina älskade bilder på ett usb-minne. 16 GB, det borde väl räcka? Alla mina bilder ska självklart inte sparas, eftersom att alla inte är av värde. Men jag vill verkligen inte förlora de bilderna som ligger mig varmt om hjärtat, därför är usb-minnet från och med nu min livlina till att inte gå miste om kära minnen.


Ser du havet som böljar?

I oktober 2008 tog jag en promenad som ledde till många minnesvärda bilder. Det finns ett tiotal bilder som jag minns tydligast av alla mina bilder, som jag har tagit under de senaste två åren. De bilderna vill jag för allt i världen inte mista. Det skulle göra mig väldigt ledsen, om jag aldrig fick återse bilderna från den dagen. Kvalitén på de flesta bilderna är just crap, men det gör ingenting. Det är ändå minnen; leendet då jag kom hem och kollade igenom bilderna som jag då tyckte var fantastiska. Och helt fel hade jag inte, det finns bra bilder i den serien fotografier. Men jag erkänner att jag blivit en mycket bättre fotograf, absolut.
Bilden ovan är jag faktiskt nöjd med. Motivet är inget att skryta med, men jag får en så stark känsla av sommar. När jag ser bilden, infinner sig ett inre lugn. Jag kan nästan höra havet mot snäckorna som slipas av de salta havet. Tången som luktar och klipporna som speglar solen. Sommar. Jag har hittat en bild som förmedlar sommar. Håller du med?

Frost i november.

Äntligen har jag haft tid att fotografera frosten. Iskanterna runt löven finns dessutom kvar större delen av dagen. Det är kallt ute. Några plusgrader, max tio. Det är den sista månaden av hösten, vintern är nära. Frost, hal asfalt och kolsvart ute redan under tidig kväll. Mörkt nästan dygnet runt, och jag som är så mörkrädd.
Novemberfrost. Räknas det som vinter?

Jag föredrar att vara hemma. Bara hemma och slippa gå ut. Men ibland känner jag faktiskt för en promenad. Frihet, jag måste få känna frihet - annars kvävs jag. Vem gör inte det? Tog en runda på ön och fick sällskap av en kompis. Vi gick inte långt, men det var skönt ändå.

Höstbild tagen idag.

I centrala stan ser man hösten med en gnutta suddighet. Man ser trädens färggranna löv och att det ligger ett täcke på marken. Mer än så är det inte. Men det är kanske just det som är höst. De flesta i Sverige ser nog hösten på det sättet. Jag själv, jag nöjer mig inte med det. Visst är det fint, men nej. Jag vill känna hösten i hela kroppen. Då räcker det inte att se på bilderna jag tog här i veckan (länk till inlägget).
För att få uppleva hösten till max, gick jag idag ut på en promenad. Det var kallt, till och med is på sina ställen (?) och kylan fick mig att gå snabbare. Men hösten, den är här. Och jag har fått känna den - i hela kroppen! Det är det som är höst för mig; att få uppleva hösten både med synen, hörelsen, luktsinnet och känseln.

Jag gick längs Vasagatan i riktning mot Avenyn. Höstens ankomst var tydligt märkbar och jag var förundrad. Höst, höst, du gör mig deppig, höst.







Höst i Göteborg.

I våras tog jag några av mina mest älskade bilder. En var bland annat på en klocka uppe på ett tak. Den bilden älskar jag! Det är därför jag för tillfället har med den i min header. Klicka här, för att se den i större format.
Eftersom jag föll så pladask för den rosa bilden med klockan, försökte jag i morse ta en liknande bild. Denna gång för att försöka illustrera hösten. Det gick sådär. En grå himmel i ljus nyans och skarpt orange trädkrona. Men okej, jag tycker om den ändå.



Höstklockan

Jag fotograferar ovangligt lite nu för tiden. Det känns inte lockande. Så är det. Livet är knasigt. Jag är knasig. Men ni ska få ta del av lite höstbilder. Ibland kan jag inte motstå den fina naturen. Då får knasigheten flytta på sig, jag vill ta plats.





Lite höst.

Kvällens fredagsmys bestod av Engelsk Konfekt. Det var ett bra tag sedan jag smakade det senast. Inte en favorit bland godiset jag haft i min mun, men absolut en klassiker - det kan jag inte undivka att säga.

Anledningen till att det inte blev någon vandring idag, var för att vädret var uselt. Regn i kombination med kraftig blåst (kuling på skalan) gjorde att de två lärarna som var med inte ville ta på sig ansvaret. Inställd vandring och jag mådde inte alls bra av alla känslorna som följde. (Läs inlägget här.)

Nu tittar solen fram och det får mig att tänka på ett par av bilderna jag tog under promenaden med Katja. De må vara vackra bilder som man blir glad av, men jag är fortfarande besviken och ilsken på grund av förmiddagen.




Samtliga bilder är tagna den 3 september 2010.