Den senaste månaden har jag varit på skojakt med hopp om att hitta något lämpligt att ha på fötterna på bröllopsdagen. Modet i butikerna tycks passa mig, dock är det som vanligt svårt att hitta det perfekta paret. Jag vill inte att skorna ska vara för nakna, med för hög klack eller för hård sula, för speciella och samtidigt inte tråkiga. Helt rimliga krav kan jag tycka. I veckan köpte jag mig därför ett par, eller rättare sagt två. Vi får se vilket par det slutligen blir som bärs tillsammans med brudklänningen den tionde augusti.

Hindersprövning.

Hindersprövningen är giltig i fyra månader, så ja - vi har varit ute i god tid. Men jag ville vara säker på att vi har alla papper klara till mötet med prästen (datum saknas i nuläget).

Bröllopsplanering pågår!

Klänningen är köpt sedan ett halvår tillbaka, ringarna köptes här under våren, lokalen och kyrkan är bokade sedan möjligheten fanns (ett år innan vigseln), R har snart sin kostym färdigsydd och fotografen träffar vi om en vecka. Kvar att ordna är skor (Jag har varit på skojakt, så håll utkik i bloggen framöver!), frisyr och makeup samt sjal eller annat att ha över axlarna. Därtill kommer det praktiska göromålen inför bröllopsfesten, som att göra bordsplacering och placeringskort, bestämma blommor till mig och R med följe samt fastställa bröllopsdagens planering med präst, lokal- och middagsansvarig samt anhöriga.

Så här tre månader kvar till bröllopet är det en del att fixa, ja. Men jag känner mig förvånansvärt lugn. Jag vill tro att det är för att jag är lyckligt ovetandes om allt som vi har kvar att ordna, både praktiskt och tidsmässigt.

Bröllopet kommer allt närmare och vi har nu påbörjat det sista halvåret innan den stora dagen. Inbjudningskorten kommer inom kort att skickas ut. Ytterligare ett större projekt som behöver ordnas är våra ringar, vilket var just vad vi gjorde idag. Jag och R har likadana förlovningsringar (R's val och överraskning!) och vi vill så klart att våra vigselringar ska matcha ringarna vi redan har, samt gärna matcha varandras uppsättning.

Vi har varit i flera butiker för information och inspiration och upplever ingen tidspress över att behöva bestämma oss, däremot är det alltid skönt att bocka av en större punkt på listan över allt som behöver fixas. Vid dagens besök i en smyckebutik blev R glatt överraskad över förslaget på ring som gavs till honom. Jag hade sedan ett tidigare besök en vision om vilken kompletterande ring jag önskar sätta på mitt finger i samband med vigseln. Det blev inte matchande kombinationer för mig och R, däremot blev vi båda nöjda med våra respektive val. Ringarna förväntas vara klara inom en månad och det ska bli så roligt att få hämta ut dem! Bild på ringarna kommer så klart att visas efter vigseln - till dess ska det ju förbli en överraskning!

Skapar inbjudningskort.

Att producera över trettio stycken inbjudningskort kräver sin planering av tid, material och engagemang. Självklart vill jag att inbjudningarna ska vara välgjorda, påkostade och i "min" stil. Samtidigt är det inte rimligt att ha alltför många detaljer på korten och moment i skapandet. Efter att ha klurat, skissat, gjort en prototyp samt skapat ett första kort med det tänkta materialet vill jag tro att jag är nöjd. Resultatet kommer ni självklart att få se - när inbjudningarna har skickats ut.

Jag har köpt min brudklänning! Sedan några dagar tillbaka hänger den i min garderob. Den blev köpt på Black Friday - till rabatterat pris (yey!). Att ha bestämt mig för en klänning känns bra. Samtidigt är jag förvånad över hur snabbt jag bestämde mig för en klänning. Några snabba beslut har jag fattat i mitt liv, däribland vid köp av bostadsrätt. Från visning till kontraktskrivning tog det fyra dagar, likvärdig tidsperiod ägnade jag åt att fundera kring och bestämma mig för en brudklänning.

Nu behöver jag inte fortsätta leta, kolla på nätet, prova olika modeller och värdera detaljer hit och dit. Nu hänger den hemma, i princip redo att användas. Jag trodde kanske att det skulle kännas mer, samtidigt som min klädsel på mitt framtida bröllop inte är något som jag har drömt om sedan ung ålder. Kanske behöver allt gällande bröllopet inte vara stort - dagen i sig är ju mäktig. Jag vet att jag kommer bli fin. Klänningen passar mig bra, det tycker även syster som var med mig vid tillfället. För det är jag oerhört glad och tacksam, hon puttade den sista biten och fick mig att våga köpa klänningen.

När det kommer till att köpa klänningen med stort K skulle jag mycket väl kunna vara sent ute. Det stundande bröllopet är planerat att äga rum i slutet av sommaren 2019. Enligt rekommendation från butiker som säljer brudklänningar är det bra att vara ute tidigt, gärna nio månader innan, i alla fall förordas sex månaders framförhållning. Det ska erkännas att bröllopet i dagsläget känns alltför surrealistiskt. Samtidigt kommer det nog kännas mindre verkligt ända fram till den stora dagen - om det ens känns verkligt när dagen väl är här. Hur som helst behöver en klänning hittas.

Under oktoberhelgen i Göteborg kikade jag och mamma i några fest- och bröllopsbutiker i centrala Göteborg. Då fick jag en första anblick av den tyll, spets, satin, puff och olika modeller som finns att välja bland. Det var inspirerande och fick mig att spana vidare på internet vad som finns att välja bland utifrån aktuell kollektion. I helgen gjorde jag ett första besök i en butik då jag även provade några klänningar. Med mig hade jag min syster - bästa, ärliga syster som bidrar med ärlighet, lättsamhet och stöd. Att hitta en klänning är inte helt enkelt.

Visitkort från en första runda i centrala Göteborg.

Jakten på klänningen kommer att fortsätta. Än så länge har jag inspiration, några provningar att referera till samt sparsmakad inblick i vad nästkommande års kollektion har för inslag. Jag tror att kollektionen år 2019 kommer att ha mycket i min smak. Det återstår att se vad jag väljer. Jag är inte ens säker på om jag ska köpa eller hyra klänning till den stora dagen.

Tips mottas tacksamt!

Tidig söndagsmorgon ute på ön - visst blir man hänförd.

14 - okt
På skärgårdsbåten som nu brummar ut på öppet hav. Bakom mig ligger min barndomsö. Framför mig har jag fastlandet och en tågresa hem till Stockholm. R ska hämta mig på tågstationen.* Det är alltid lättare att lämna nära och kära när man har någon att komma hem till. Att ha flyttat från Västkusten för kärleken på andra kusten känns ändå bra, trots att jag kan sakna Göteborg. Staden står kvar, om än förändrad sedan ett senaste besök. Min vardag har jag dock tillsammans med R i Stockholm och tillsammans har vi det så himla bra. Älskade R, han har hjälpt mig att bli mer självständig, fått mig att våga lämna och söka mig från min barndomsö samt bidragit till att jag idag har ett fantastiskt liv, om än på en annan kust, tillsammans med honom.

*Som en följd av brand på sträckan mellan Göteborg och Stockholm var det stora tågförseningar mellan destinationerna under söndagen. Mitt tåg, sista avgången på söndag kväll, avgick från Göteborg en kvart innan vi skulle ankomma till Stockholm... Istället hann klockan bli halv fyra på morgonen (!) innan jag klev av tåget på Stockholms Central. Och R hämtade, som om det vore självklart. Han är så fantastisk, min R. ♥

Att till viss del vara delaktig i planering och fix på den stora dagen då vänner blev man och hustru gav mig en inblick i bröllopsförberedelser och känslotoppar under dagen för giftermålet. Jag hade en biroll som tärna och fick på så sätt vara delaktig bakom kulisserna och samtidigt inte vara personen i centrum. Av naturliga skäl har jag och R pratat om vårt eget bröllop som planeras inför nästa sommar och jämfört våra idéer med de inslag, detaljer och händelser som våra vänners bröllopsdag bjöd på.

Från tärna med en betydande biroll kommer det nästa år att vara min tur att vara i blickfånget för alla gästers uppmärksamhet, då när jag nästa sommar står som brud och blivande hustru till min R. Det är stort. Vi längtar!